Det spritter och sprænger och knopparna brister. Blommorna væxer och dofterna sticker. Jag vattnar plantor och skriver, letar ord och førdriver tid utan sællskap av dig eller livet.

Det syns att sommaren vill vakna, att djuren måste ut nu, att mitt hår vill bleka bort sin vinterskrud i sol och salta bad. Och blodet flyter lættare nær værmen tænjer kærlen, runt och runt och runt i værlden, går dess færd. Jag dricker blaskigt kaffe medan hønsen pickar grædde. Talar med fræmlingar om sådant som før længe sedan skedde men jag slæpper alla tankar åt ett annat håll. En tid sen efter, nær jag reser. Tar mitt pick och pack och mina hundar i din røda lilla bil. Rullar på stigar upp i fjællen før att minnas utsikten från toppen. Sedan vidare till kontinenter utan ænde, samt en storstad dær allt hænde flera tusen dagar sedan nu.

Øvade kyssar mot varma læppar på en bar i vilda væstern. En man med skægg och lång frisyr som sækert gilla hæstar vilket sedan længe varit kravet om nån någonsin vill stanna, fæsta sig vid mig och vara næra. Han drog i mina klæder och jag ledde bort honom mot havet. Fann en båt med olåst dæck och bar med honom ombord. Då ropa svågern att vi måste fara. Hoppade upp i slæden och førsvann øver snøklædda vidder.

Sen kom en fågel in i hjærtat mitt och sa hær vill jag stanna. Du ær vælkommen min væn sa jag. Andra kallar mig før Anna men ditt kvitter passar bra som namn åt mig och alla.