Herrejävlar provet gick vägen!! Hälften av terminens poäng upplästa. Nu Fysik B, yeah.

Jag borde ju egentligen inte ta ut denna seger i förskott, men jag måste nog litegrann trots allt skriva ner lite av denna underbara lättnadskänsla som bor i min mage. Äntligen har jag förstått enhetscirkeln, trogonometriska bevis och andra små egenheter i matematikens underbara värld. Allt detta tack vare den heta holländskan som bor här i korridoren. Hon är min hjältinna, fina fina hon. Håll dock tummarna för mig imorgon för man kan aldrig vara nog övermodig. Det skulle framförallt kännas fint.

Idag har för övrigt varit helt sjukt bra med fika på Ekeby café i deras fina trädgård med Ida och Linn. Saft, bullar och kakor för nästan inga pengar. Underbart! Roande var även demonstrationen utanför Heimstadens kontor där små slynglar till studenter stod och gnydde ur sig slagord som "Sänk vår hyra! Rummen är för dyra!". Den lilla rebellen i mig vaknade plötsligt till liv och jag ställde mig faktiskt på balkongen och förstärkte deras kamp en aning. Älskade Flogsta!

Nu snart barnmorskor och Big Love. En kväll kan inte sluta så mycket bättre.  

Jag vill bara säga att jag inte alltid är lika down som det kan verka här på bloggen. Ibland är jag faktiskt sprudlande glad.

Jag vill komma på att jag sitter inne på en otrolig talang för någonting. Liksom börja syssla med något som öppnar dörrar åt helt andra håll än jag hade väntat, att det visar sig att jag är en stjärna inom nåt helt ojag och att jag älskar det. Tänkte typ att jag börjar jobba på bank o att jag kommer på att jag har en alldeles unik läggning för ekonomi. Eller varför inte inom fastighetsbranschen och så visar det sig att jag är en sjukt lovande fastighetsmäklare som i framtiden kommer tjäna storkovan på att sälja lyxcribs till feta tanter. Eller varför inte bli upptäckt som skådis, stjärnkock, operasångerska, buktalerska, militär eller konstnär. Fast liksom inte bara att jag kan det litegrann och nöjer mig med situationen. Nej jag skulle vilja va helt outstanding, oumbärlig, oersättbar och omtalad. Jag skulle ha gröna fingrar fast liksom inte för växter utan för det där andra, sjukt välbetalda. Förstår ni? Just nu känner jag mig nämligen totalt talanglös, trött och missnöjd.

Fast solen har flyttat hit och jag har världens finaste lilla familj.  

Hej.

När jag kom hem imorse efter morgonpass hos barnet gjorde jag frukost åt syster Julia som kom hem till oss och bjöd på söndagmiddag igår. Gröt och smörgåsar och vatten och kaffe.

Sedan var det dags att ta ut lille Moses. Vi träffade sex hundar som han fick leka med och en av mattarna var en tokig tant med röda prickar i hela ansiktet. När vi gick sa hon "tack så hemskt mycket, gud va ni var roliga och fina." Hon var nog inte van vid att få prata med nån.

Vidare gick vi förbi ett dagis och en liten flicka frågade om hon fick klappa Moses och om han bits.

"Nej absolut inte svarade", jag och lät henne klappa det lille livet.

Jag lade märke till att han hade något i munnen som han tuggade på. Efter klappningen tog jag itu med att undersöka vad det var. En äcklig liten benbit skymtades i mungipan på honom. Jag stack in mina fingrar för att avlägsna snusket och AAAAAAAAAAJ!! Det lilla monstret bet mig! Mitt pekfinger kilades för någon sekund fast mellan hans otroligt vassa kindtänder och jag trodde att jag skulle dö.

Det gjorde jag sen. Nästan. För de som inte riktigt känner mig kan jag förtälja att jag har väldigt känsliga fingrar. Och andra kroppsdelar med. Det började flimra framför mina ögon och saker blev suddiga och förlorade sin färg.

"Jag tror jag svimmar", sa jag till Julle och höll ett krampaktigt tag

kring mitt bultande pekfinger.

Vi fortsatte gå och situationen utvecklades till att det kändes som jag hade bomull inkört i öronen och allting rörde sig oroväckande mycket.

"Du ser rätt grön ut", sa Julle. "Du kanske ska sätta dig ner."

Hennes ord slapp ur henne tillsammans med ett halvkvävt skratt.

"Ja kanske", svarade jag matt. "Jag känner mig lite skakig."

Så jag satte mig på en sten med huvudet mellan benen och tänkte att folk nog tyckte jag såg lite konstig ut. Äsch, sånt är väl inget mot ett halvt avtuggat finger. Efter en stund tog jag mod till mig, reste mig upp och fortsatte bort mot huset. Vi var trots allt kanske bara tvåhundrasju meter från hem. Men jag kom visst inte längre än till gården, innan jag återigen tvingades slå mig ned på en väl utplacerad sten. Snurrandet och susandet hade nu fått sällskap av ett tilltagande illamående och en spykänsla började sakteliga ta form i min hals.

"Jag tror jag måste kräkas", pressade jag fram till Julle som

fortfarande lät onödigt skrattretad.

Min oro låg litegrann i att en ung kvinna som såg rätt hård och het ut stod oroväckande nära.

"Nej men Anna, vi är ju snart inne", flinade Julle.

Då kom spyan. Eftersom jag just ätit kunde jag tydligt se och känna smak av morgonens frukost. Jag delgav detta till Julia som hämnd för skrattet och lättnaden gav mig själv ett gott skratt. Fortsättningsvis lyckades jag ta mig upp till korridoren och in på toa där jag la några ytterligare lämningar i vattenklosetten. Slutligen föll jag utmattad ned på sängen och tog i tu med tankearbetet gällande alla dagisbarn som möjligtvis råkat bevittna händelsen där jag dels blev biten och skrek några svärord till Moses och därefter sträckte ut handen och gav honom en åthuting i form av ett nackskinnsgrepp.

"Hoppas det inte innebar ett lika stort trauma som det skulle gjort

för mig som barn att se en vuxen förgripa sig på en liten pluttehund

som Moses", sa jag oroligt till Julle.

"De såg nog inte", svarade hon utan att lyckas övertyga mig.

Hemska hemska tanke och jävla jävla Moses. Jag kan meddela att stämningen sedan dess är något sval mellan mig och jycken.

Fortsättningsvis tedde sig dagen riktigt fin med fika på Storken, window-shopping-runda och födelsedagspresentköp till mormor. Allt jag har som minne från morgonens klavertramp är ett omplåstrat finger och en något handikappad finmotorrik i handen.

I Uppsala händer det inte så ofta oväntade saker. Men vissa kvällar, som igår blir saker och ting lite spännande. Som att det skulle hållas svartklubb i boxningslokalen nere vid ICA. Wei, tänkte jag, det kan ju bli fint. Men nä inte direkt. Säkert inspirerade av Andra Avenyn med ringen som DJbås. Men herregud, det kostade feta femti spänn att gå in. Skamligt! Medelklasskids med fula glasögon och en påstådd hiphopattityd. Nä tack, jag går hellre på mellanstadiediscon i fortsättningen. Men det är väl inte tillåtet I guess. Nu ska vi göra enkelhetspizzor iallafall. Jag och min älskade kone.

En bra grej är dock att vi nästan säkert har hittat en helfet lya att ta i besittning efter sommaren. Guld! 

Jag är såld. Svensk TV-produktion á la SVT har gjort det igen. I sann "De Drabbade"-anda dimper Häxdansen ner hos oss, fylld av sprudlande småstadsidyll, mystik och snygga svennar. I love it! Jag fantiserar om hemliga brudfester som står för dörren och önskar att de ska bjuda på skräckromantiserande fredagslyx med samma känsla som spökvandringarna när jag var liten. Men jag antar att det får stanna i min hjärna om jag inte själv gör slag i saken. Fast då blir det ju inte samma grej eftersom torskar upphängda i granar bara blir otäcka om man inte vet vad det är. Alltså fisken torsk. Den andra sorten är kuslig i alla situationer.

Moses är mannen i mitt liv. Han har lärt sig en ny konst som går ut på att han hoppar från marken upp i famnen på mig när jag ger honom komandot "hopp upp!". Såå duktig valp, såå stolt matte.

Nu är timmen slagen för säng och sömn. Må alla häxor som dansar i natt besöka mina drömmar. Underbara orgier utlovas. Tänk Uma i Lword. Yeah!

Om det som är gott och onyttigt vore gott men nyttigt skulle jag äta mer sånt. Jag skulle fullkomligt ge mig hän åt frosseri och sockerberoende och leva lycklig i alla mina dar. Här kommer en lista på just sådant:

*Start naturell till frukost. Helst med vanlig fil. Ibland mjölk.

*Kärleksmums. Jag skulle jämt ha en sats hembakade i frysen och äta dem direkt där ur.

*Chokladpudding. Och massor med grädde.

*Kokosstänger. Eller ja ni vet de där i lösgodiset som är som små kokos-mojs-fyllda limpor. Christ!!

*Mammas citronpaj. And loads of vaniljglass. Jorå.

*Rostat vitt bröd med smör som smälter och kanel och socker.

*Oboy. Både att dricka, strö över glass och göra till sån där mojsig chokladgegga. Den sistnämnda blir extra god om man blandar ner lite kokos. Det vill säga, massor av Oboy-pulver, kokos och bara lite mjölk. Ojojojdå.

*Plättar med socker. That's the shit.

*Ferraribilar. Fast helst med en lotusbil till. Ni vet, det finns några blandningar när det kommer till lösgodis som är ovärderliga. En annan favorit är lakritsfiskar vs. kolaflaskor.

*Mums-Mums. Gärna frysta.

*Bananer stekta i farinsocker, honung och kanel med vaniljglass till.

*After-eight. Kanske med grillade marshmallows och mariekex till. ÅÅÅHH!

*Slutligen skulle jag alltid ha ingredienser till chokladbollar hemma och rulla några stycken, typ hundra, varje dag. Plus att jag skulle ha en säck med Delicato-bollar i kylen också. Kakao, fett och socker ger mig rysningar.

*Nej jag menar nu slutligen, Marabou chokladkakor i typ alla smaker. Men helst Frukt&Mandel, vanlig, helnöt och mint.

Ok, jag erkänner. Jag är sjukt jävla godissugen.