Ett huvud med tankar flera tusen dar tillbaks i tiden. Oskrivna sidor och historielösa händelser. Behovet av avlastning gör sig påmint och jag bestämmer mig för att skriva en aning.

Det regnar fortfarande ute o hundarnas pälsar gör fläckar i sängen. De åt hamburgare från grillen och jag beklagade mitt egoistiska val att aldrig ha kött hemma. Pigga små ögon i mörkret och tungor som slickade ivrigt. Dåliga affärer men desto mer glass i egen mage.

Satt i en dunge med tallar för några dar sen och tänkte på livet och orden. På tiden att bruka och valet att göra. Jag tänker att det nog är nu eller aldrig den där skrivarkursen kan bli av. Nu eller aldrig som de suddiga figurerna i medvetandets utkanter har chans att bli på riktigt. Riktiga öden på riktiga papper. Ord att väva ihop till värmande plädar och meningar att smörja värkande leder med.

En skola i Västmanland. En herrgård med egen pool. En klass med folk som också gillar ord och en skog där man kan ströva. Göteborg tittar på mig med besviken blick men nickar trots allt förstående. Har ju lämnat förut för att sedan återvända. Som en orolig pappa som vet att hans barn måste få flytta och se lite värld. För att sedan återvända. 

En liten fågel har byggt bo i mitt huvud igen och jag lyssnar på dess försiktiga sång. Toner om trygghet och att höra ihop med någon. Hon har likadant hår som jag som hon säger att hon ska fläta ihop. Så kan vi låtsas vara samma. När hon ler rycker det i hennes mungipor på ett sätt jag bara tidigare läst om men aldrig sett på riktigt. Fint som snus. Hon gillar mina långa vita ben och jag avundas hennes bruna.

Jag har köpt en iPod.

Jag anar stora valkroppar under ytan vid bryggan och sträcker fingrarna för att smeka deras våta blanka hud. Lägger mig ner över plankorna så mitt ansikte är precis precis över vattnet. Stickor i knäna och tuggummitrasselhår men hjärtat hos djuren som simmar under världen. En av nosarna sticker upp och möter min näsa. Den gnuggar mig lugn och för en stund får jag känslan av att höra till. Låter nosen försiktigt bli ett gap som tar tag i mitt huvud. Drar mig över det sträva träet och ner i djupet. Kallt vatten som tusen frusna pärlor tränger in i mig och jag får simhud och lufthål och fenor och aptit på fisk. Simmar i kapp och upplever för första gången det där med att vara en del i gruppen. Konstigt att jag var tvungen att bli en val innan det hände.