Älskade.

De bad mig skriva för att förklara. Låta dig få min syn på det som hänt, också för att du ska fatta att jag vet vad jag har gjort mot dig.

Jag slog dig för att jag blev starkare av våldet. Och för att du var vacker.

Din skönhet gjorde sig som bäst i ljuset av din fruktan. Din skälvande kropp i mina järngrepp, din blick så fylld av skräck. Dina vädjande ord som bad mig släppa men som fungerade som en snara som drogs åt. Mina fingrar som slet ditt hår, mina nävar i ditt kött, knäckta ben och sprucken hud.

Blod som stänkte.

Jag minns så tydligt dina vita köksgardiner som färgades av blodet från din spräckta näsa efter att jag hade slängt in dig i köksbordet. Tryckt ditt redan sönderslagna huvud mot skivan, bankat ditt trasiga ansikte gång på gång där emot. Du gav alltid upp direkt efter första slaget. Din kropp blev slapp och motståndslös och du smulades sönder som en fjäril mellan mina fingrar.

Som en fjärils tunna vingar.

Och ju mer jag slog desto starkare blev min kärlek sedan. Efteråt. När jag låtit dig falla till golvet, sängen, marken. När din tystnad drog mig tätt intill dig. När dina stilla tårar rann utmed sönderslagna kinder växte vågor av ömhet och kom över mig. Jag lät dig gråta i min famn och gav din svullna, ömma hud de mildaste av smekningar.

Inga ursäkter. Bara skuld.

Skuld och vetskap om att det för alltid kommer pågå. Att det är så här jag älskar och så här du tar emot min kärlek. Du bekräftar allt jag nånsin önskat vara genom att frukta min vrede, genom att be mig lägga av. Men jag lägger aldrig av. Den dagen jag slutar slå är dagen då jag slutar älska dig. Innan den dagen kommer är jag död min ängel. Det är därför jag sitter här nu. Jag har lov till att skriva men inget annat. Hade blod på händerna, på skjortan, till och med i mina ögonfransar. Och jag nekar inte. Jag berättade sanningen för att jag inte har nåt val. Det är inte bara vi nu, raring.

Ett nytt liv tar plats i dig.

En liten avbild av din skönhet ska snart skåda dagens ljus och för hennes skull sitter jag här nu. Ser jag samma blick hos henne som hos dig kan jag inte lova att jag kan hålla mig tillbaka. Jag ska be dom låsa in mig här för alltid. Och du får nytt namn, ny adress, nytt liv, utan mig. Och jag ska vara borta nu min älskade. Du har varit mig så trogen. Du har gett mig ditt eget liv och jag slog sönder det. Jag önskar att det hade varit annorlunda. Att jag hade kunnat ge dig något annat. Men du fick vårt barn, och nu försvinner jag.

Jag älskar dig för evigt.

Din trogne.

Det coola med mitt trick ska bli nåt annat. Behöver nytänd skrivlust och utmaningar. Tänker börja skriva fiktivt här istället. Korta texter utan sammanhang eller längre mer novelliknande alster. Kanske kommer mycket vara taget ur min vardag, men lika mycket bara speglingar av min förhoppningsvis fantasifulla person.

Jag börjar snart.

Läs och kommentera gärna.