Han återvände alltid till skogen. Under barren, nära marken, undangömd från yttervärlden fann han styrka. I kritiska tider var det bara skogen som kunde lätta hans bördor och ge honom frid för en stund. Det var här han var född och här han hade skapats. Det var i skogen han gömt skatter som liten pojke och gråtit i hemlighet när modern försvann. Det var i skogen som han första gången hade legat med en flicka och i skogen han första gången hade legat med en man.

Tystnaden lade sig som bomull runt hans stresstyngda hjärna och han saktade ned sina steg för att så småningom stanna. Slå sig ned på en sten och se solstrålar leta sig ned genom grenverk från en sol nånstans där ovanför. Vårens högtid var nu och han svettades trots skuggan och svalkan i sin figursydda kostym. En dyr portfölj lutad mot hans högra fot, full med avgörande nedteckningar från dagens förhandlingar. En dator kändes fel att ha med sig ut hit, men han hade inte velat lämna nåt i bilen, så han ursäktade sitt intrång.

Höll andan och blundade.

Så mycket saker stod på spel nu. En bluff som hade uppdagats, kastat skuggor över hans annars alltid fläckfria samvete. Allting var på väg att gå åt helvete, han visste det, och han kände det som om han stod inför ett kaos utan dess like. Folk hade ringt honom hela dagen från kontoren runtom landet och han kände att de tyglar han så länge styrt med säker hand plötsligt började glida ur hans grepp. Ett familjeföretag som gått i arv sedan hans morfar startade verksamheten i mitten av förra seklet. Allt byggt på lögner, hans verk var bara ett luftslott och nu var det han som drygt sextio år senare fick stå där med byxorna i knävecken och ta smällar som han aldrig kunnat räkna med.

Andas ut.

Dra nytt skogsfriskt syre ner i lungorna. Hans blod löpte amok i sina ådror och han kände att hans kropp var sliten efter år av oförsiktig framfart. Det var länge sedan han passerade som yngling och han kände det. Det surrade i fickan. Mobilen, aldrig avstängd, visade ett välkänt namn i displayen. Sigrid. Ett sting av dåligt samvete. Alla dessa lögner, även i hans eget hem, hos dem han älskade så innerligt. Som pappa till Josef hade han misslyckats redan från början när han föddes för två år sedan och som make var han ständigt värdelös. Han lät det ringa. Orkade inte ljuga. Inte nu, inte här. En rödsvart myra letade sig upp över hans svarta, blanka sko, vidare upp längs strumpan. Han lät den fortsätta in under byxbenet. Njöt av dess kittlande färd upp längs benet, snart skulle den säkert bita, men det var en del av platsen. Fåglar och insekter, barr och jord. Han föredrog tallar, som dessa. Höga stolta stammar med de spretiga kronorna som vittnade om kamp om ljuset. En doft som kändes klok och gammal. I skogen fanns ingen ångest, inga smutsiga lögner och spel för gallerierna. Det fanns inte tid för sånt. Här var det att växa och överleva. Att ta sig fram i takt med andra eller ett dö och lämnas bakom. Naturens gång som ingen mänsklig status rådde på. Här var hans dyra kläder ingen bragd och här spelade hans klingande efternamn ingen roll. Här var han ingen, inte bättre än vare sig tallar eller mygg. Han tittade på klockan. Fem i halv. Snart skulle han vara tvungen att resa sig. Aldrig tid att stanna. Bara korta pauser.

Ett andetag av frihet.

En ensam koltrast sjöng sina första trevande toner från en högt belägen plats och talade om att det var dags att åka. Han borstade barren av byxbenen och gick de tysta stegen mot parkeringen. På vägen ut ringde han till Per och lämnade sitt återbud. Den ständiga saknaden efter den store mannen fick stå åt sidan den här gången. Inte ikväll. Skogen spädde på hans dåliga samvete för familjen och han bestämde sig för att åka hem så snart han kunde. En duva flög honom till mötes när han kom ut ur det mörka, tysta, återvändande från platser utanför. Så blank och ren och vackert grå, utan tecken från ett hårt skitliv i staden. Det var dit han var på väg, utan att veta när han kunde återvända. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den svarta skärmen. Tangentbordet. Tystnaden. Spelar lite ukulele. Diskar lite disk. Lägger mig på sängen och luktar på hunden. Fågelkvitter. Framtidsdrömmar. Förväntan. Den svarta skärmen. Tangentbordet. Tystnaden. Kollar bilder i mobile...

Köksfönster. Kaffekopp. Hunden under bordet. Nyduschad. Huvudvärk. Måste klippa klor. Måste diska disken. Skicka några mail. En oansenlig dag. Men trygg. Den röda radion. Rösterna som talar. Polisrapporter. Gärningsman. Folk som lämnar blommo...

Det är inte nu det händer Inga vindar vänder Än är allting uppochner Det är bara oss vi ser Bränner ut oss på kontoren När vi avvisar personer Som vi inte vill ska bo här För vi bor här Ja vi bor här Och vi vill inte dela det Det som är v...

Sitter i ett väntrum på en privat vårdcentral och äcklas. För det första kallas väntrummet för lounge. Sen resten. De stora vitsvulstiga tyg- och ståltrådslampskärmarma i taket. Stora fyrkantiga fakeskinnmöbler som får det att lukta kemiskt. Pär...

Jag vill ta tillfället i akt o diskutera flyktingpolitiken Alla brotten mot asylrätten alla korrupta gränspoliser Alla tårgasröda ögon alla de fasansfulla skriken Alla överfulla båtar alla drunkningsliken Bilder på barn som spolats upp på land o ...