Jag ropar orden jag aldrig vågar säga ut över fjorden och tar emot dem när de kastas tillbaka mot mig från fjälltopparna. Låter de ringa i mina öron och blundar till pulsen de skapar. Blod, svett och sargade hjärtan. Utsliten själ och de där skalen jag så länge trodde att jag hade vuxit ur. Som gamla skor, eller rädslor. Jag ropar och ropar tills jag inte längre kan urskilja vilket som är rop och vilket som är eko. Har en melodi innanför pannbenet som skrapar och spinner. Släpar och hackar. Den känns som du eller ser ut att ha din färg. Som en klänning med hjärtan. Som bristningar i huden. Den sången gnager i mig från morgon till kväll och lämnar mig sömnlös och jag försöker sjunga med men fattar inte takten. Om vi var barn igen. Om allt som sades och gjordes var ur unga, hela kroppar, utan ärr och ihoplapad hud. Om det hade varit bråk om någons bokmärken eller varför inte att du hade råkat klippa i mitt hår. Då hade nystanen inte blivit så trassliga. Då hade ropen inte behövts eller bedövande danser i främlingars närhet. Vi hade tröttnat på att tjura, kommit på att vi trivdes med varann och gjort upp. Som leken med att rivas. Eller brottas som hundar. Jag vann alltid för jag var störst. Nu vet jag inte ens om jag vill vinna.

Mina ord är som kletigt tuggummi i håret eller som sand i ögonen. Försöker skriva mig ur men skriver bara fast. Fast fast fast. Jag sitter fast. Går ner och ropar över smaragdgrönt vatten istället och väntar på livet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den svarta skärmen. Tangentbordet. Tystnaden. Spelar lite ukulele. Diskar lite disk. Lägger mig på sängen och luktar på hunden. Fågelkvitter. Framtidsdrömmar. Förväntan. Den svarta skärmen. Tangentbordet. Tystnaden. Kollar bilder i mobile...

Köksfönster. Kaffekopp. Hunden under bordet. Nyduschad. Huvudvärk. Måste klippa klor. Måste diska disken. Skicka några mail. En oansenlig dag. Men trygg. Den röda radion. Rösterna som talar. Polisrapporter. Gärningsman. Folk som lämnar blommo...

Det är inte nu det händer Inga vindar vänder Än är allting uppochner Det är bara oss vi ser Bränner ut oss på kontoren När vi avvisar personer Som vi inte vill ska bo här För vi bor här Ja vi bor här Och vi vill inte dela det Det som är v...

Sitter i ett väntrum på en privat vårdcentral och äcklas. För det första kallas väntrummet för lounge. Sen resten. De stora vitsvulstiga tyg- och ståltrådslampskärmarma i taket. Stora fyrkantiga fakeskinnmöbler som får det att lukta kemiskt. Pär...

Jag vill ta tillfället i akt o diskutera flyktingpolitiken Alla brotten mot asylrätten alla korrupta gränspoliser Alla tårgasröda ögon alla de fasansfulla skriken Alla överfulla båtar alla drunkningsliken Bilder på barn som spolats upp på land o ...