Det är en liten tant som de som jobbar dag besöker som säger så roliga norska ord. Jag fick lära mig vettlepropp. Så säger hon om små barn. Vettle används till allt som är litet. Vettlepuss är liten katt och så heter grannens. Katt. Evy som jag jobbar natt med lärde mig något som de använder på samma sätt som vi använder lammkött. Alltså i syfte på unga människor som dejtar äldre. Som jag och D. Det är ordet för liten morell dvs körsbär och det var något som lät ungefär som knusling. Får fråga henne igen.

Idag ska jag bara vara med mig själv. Läsa skriva vila. Sen jobb inatt. Icke att förakta då lönen är hög och jag får betalt för att sitta i en sjukt skön fotölj och ömsom sova ömsom se på film ömsom springa på larm.

Norge is the shit.

Endorfiner. Ær det så de kallas? Glædjepilarna i hjærnan min. Jag ligger i solen utanfør huset, lyssnandes till Tracy. Tænkandes på beskedet. Snart kommer det. Børjan eller mitten av juli sæger hemsidan. Antagningen. Nær jag tænker på det, på ett eventuellt glædjande besked pirrar det i hela kroppen. Jag ler i varje muskel, skrattar från botten av mitt hjærta. Och så går jag in och ser øver min ansøkan. Siffrorna lyser starkt. Tjugokommanoll. Stoltheten sprætter som en tupp i brøstet.

Ja ni, væntans tider ær fulla av hopp. And soon I'll know. 

Det är för tidigt att vara uppe. Med snurrig skalle. Och mensvärk. Men sömnen är svårhittad och solen stark. In genom mitt fönster. Så många djur. Som lever rövare här uppe om morgnarna. Det är fint att vakna till men omöjligt att somna om. Igår kväll tänkte jag ta med mig en sovsäck upp till lammen. Mitt i natten. Tur att jag stannade. Festival Reiseter kallar vi det. Vårt lilla häng här uppe. Så fint. Så sjukt bra folk. Idag ska vi bada.

Solen här är starkare än i Sverige. Min bleka hud får krupp. Jobbet här är inget jag bävar inför. En helt ny känsla. Jag bor i kollektiv. Vi äter makaroner och ketchup. Bakar bröd. Och kakor. Jag stannar uppe längre än de andra. Dricker vin. Leker med mina tankar.

     Grannens hund har sprungit bort. Han frågar varje gång vi ses. Om jag har sett en hund. Jag säger nej, men jag håller ögonen öppna.Tänker hur det skulle vara. Om Mulle försvann. Skulle dö lite inombords.

     De senaste dagarna. Har jag varit helt ensam. Nej jag menar HELT ensam. Att ingen räknar med dig. På något sätt. Det är frihet. Det är dessa dagar som jag och Moses har knutit an. På riktigt. Han är en sjukt jävla trogen vän. Helt enkelt. Men även de dör har jag märkt. Känslorna jagar mig.

Ensam är stark.

När ett kritvitt lamm pressar sin lena, skära, flämtande, lilla nos mot din hals. När det sluter sina ögon och lägger sin tyngd mot din kropp. När en yvig, brun ponny snusar och nafsar i ditt hår. När allt du ser är hela världen: skog, äng, hytta, fjord och fjäll. När solen bränner dina axlar och ingen annan finns än du och djuren.

Då kommer lugnet. 

Som en stilla bris, en lättsaltad krusning på ytan.       Du andas.   In.   Ut.

Gömmer dina fingrar i ullen.

Låter tiden bero.

Känner dofter från jorden. Då vet du att allt ordnar sig. Att vad som än händer finns alltid allt detta kvar.

Tänk på det. 

Min kropp förbereder sig på mens genom att totalt tappa greppet. Känner mig låg, ensam, lite vilse. Tänkte jag skulle ta med mig lite russin och gå upp till lammen. Där ska jag finna frid innan jag ska tillbaka till jobb inatt. Andas in deras ull-lukt. Fina fina djurbarn.

Det finns delfiner i fjorden. Små svarta. Niser kallas de visst hær. Varje dag simmar de ut från Sørfjorden till den stora Hardangerfjorden. Har man tur får man syn på dem nær de hoppar i det blåskimrande vattnet. Jag har ænnu inte haft tur. Men en jag bor med har sett dem. Så jag vet att de finns.

Jag och E kusin hittade fyra små lammungar i en hage idag nær vi gick på tur. De ropade på oss och vi gick in och de var helt fantastiska. Ville bli klappade, komma upp i famnen, pussas på munnen och æta min keps. I næstan en timme satt vi inne hos dem, medan Moses stod utanfør och blev avundssjukare och avundssjukare. Ett av lammen såg ut som en lama. Lustigt.

I helgen var vi på långtur uppe i J's pappas lilla hytta. En sån som man gick till med alla sina kor førr i tiden på somrarna. Mitt på fjællet. Bland porlande bæckar. Och bjællrande får. Eller sauer som det heter hær. Jag har lært mig mycket norska. Idag lærde jag mig att stora humlor kallas mushumlor. Vaddå, ær de stora som møss då eller?

Slutligen bør jag væl annonsera om att jag kommer synas en del på STHLM Pride i år. Rap-workshop den 30e. Samt eventuellt nån liten spelning. Det vore synd att missa mig.

Så gick han akkurat ifra vårt liv och kommer aldrig åter. Jag hade ingen personlig relation till mannen men viss någon har funnits dær jæmt kænns det endock tomt. Pick pick pick. Slog hans hjærta. Tills pick. Ett sista slag. Sen stilla.

Michael Jackson, king of pop, ær akkurat død. Borta. Førintad.

Vila i fred du næsløse sångfågel.