Det finns en liten mamma som gråter när hon läser här på bloggen. Jag ler inombords och blir varm av tanken på att hon läser det jag skriver. Och jag tror inte det är farligt att gråta. Tänkte häromdagen på hur konstigt det är med släktskap. Att det finns människor med samma blod som jag. Att det finns ett par som kallar mig sin dotter. Det är en trygg tanke. Och jag är ett lyckans barn som har min mamma och min pappa att komma hem till. Vackra Björkkullen. Mamma säger att det redan växer vitsippor i backen. Inom mig bär jag runt på alla dessa minnen. Från tiden då mitt hår var vitt och hela världen fanns i lilla stugan. Från skolgårdar och skogar, från villor och parker och lägenheten på Sankt Larsgatan. Vackra minnen, tunga minnen, vassa minnen, söta minnen. Minnen av sånt som gjort mig fruktansvärt ont och minnen av det som smekt mig varm och lycklig. Minnet av mamma är ett sånt minne. Ett varmt och mjukt och tryggt minne. Ett av dem, vet inte om du minns mamma, var när jag var 15 år och egentligen bara ett litet litet barn. Jag kröp upp i ditt knä efter en helvetisk tid i tårar och ångest, resan som blivit ett kaos och rädslan för att jag skulle vara tvungen att dö. En liten twistad, ung och oerfaren hjärna, som aldrig tidigare mött mörkret, kröp upp och blev tröstad som det barn hon var. Du pratade in i mitt hår, skrattade och grät åt min naiva rädsla för döden och sa att jag var trygg. Att ingenting var farligt. Så är minnena av dig mamma, och ja, du har rätt, jag mår bra nu. Tack och lov. Jag älskar dig.

 

mamma

17 april 2011 08:52

Jag minns min skatt. Den gången och alla andra gånger då du och dina syskon delat både sorg och glädje med oss. Det är viktigt att ha en hamn att komma tillbaka till och kunna fylla på med trygghet när man ska iväg och upptäcka livet. Älskar dig åxå.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den svarta skärmen. Tangentbordet. Tystnaden. Spelar lite ukulele. Diskar lite disk. Lägger mig på sängen och luktar på hunden. Fågelkvitter. Framtidsdrömmar. Förväntan. Den svarta skärmen. Tangentbordet. Tystnaden. Kollar bilder i mobile...

Köksfönster. Kaffekopp. Hunden under bordet. Nyduschad. Huvudvärk. Måste klippa klor. Måste diska disken. Skicka några mail. En oansenlig dag. Men trygg. Den röda radion. Rösterna som talar. Polisrapporter. Gärningsman. Folk som lämnar blommo...

Det är inte nu det händer Inga vindar vänder Än är allting uppochner Det är bara oss vi ser Bränner ut oss på kontoren När vi avvisar personer Som vi inte vill ska bo här För vi bor här Ja vi bor här Och vi vill inte dela det Det som är v...

Sitter i ett väntrum på en privat vårdcentral och äcklas. För det första kallas väntrummet för lounge. Sen resten. De stora vitsvulstiga tyg- och ståltrådslampskärmarma i taket. Stora fyrkantiga fakeskinnmöbler som får det att lukta kemiskt. Pär...

Jag vill ta tillfället i akt o diskutera flyktingpolitiken Alla brotten mot asylrätten alla korrupta gränspoliser Alla tårgasröda ögon alla de fasansfulla skriken Alla överfulla båtar alla drunkningsliken Bilder på barn som spolats upp på land o ...