Projekttid perfekt tid vi cyklar till skolan och det luktar våta tallar längs vägen. Hjulen snurrar både i mitt huvud och på den gröna gamla cykeln och vi vaknar på morgnarna av solen genom de tunna spetsgardinerna. Jag skriver korta texter i alfabetisk ordning fast helt huller om buller och läser däremellan allvarlig psykologi inför tentan. Barcelonaresan väntar, våren står i farstun och jag joggar på smältande grusvägar. Nyss beställde jag skivor för att få en försmak av sommaren. Den hoppas jag kommer äga rum i en älskvärd lägenhet i Uppsala stad, med assistentjobb, uteserveringar och skogspromenader. Antagningsbeskedet är mitt enda lilla aber som gnager i mitt kött men jag andas lätt och ser tiden an. Hoppas på att kunna säga "tredje gången gillt haha välkommen på fest alla mina fina små älsklingar!" och vem kan väl egentligen vara orolig för någonting när man har världens bästa flickvän och två bedårande små hundar?

En perfekt tid, bör man skämmas?