vi ser på anna pihl och jag tänker att jag kanske skulle bli en sådan. uniform och vapen och brutal sex appeal, kämpandes för rättvisa och fred, fånga in de som bryter mot ordningen och gör gatorna osäkra. kanske skulle jag kunna vända trenden med polisbrutalitet och att hålla fascistkollegor om ryggen, byta ut bortraderingen av bevismaterial och korruptionen mot en mer vettig attityd gentemot människor och demokrati. fast jag skulle nog misslyckas totalt. jag skulle nog hamna på en station i en inskränkt håla och bli nedbruten och förstörd av alla fula fiskar till kollegor, tröttna på att kämpa emot och falla in i de enkla mönster som den korrupta gemenskapen enligt min tro om polisyrket innebär. eller tro och tro, fördomar och dåliga erfarenheter kanske. jag läser sannas artikel i Bang och känner motivation och inspiration till mitt egna litterära skapande. hon skriver om sin klassbakgrund och vad den innebär för henne. jag har också en bakgrund som innebär. jag skulle kanske göra något av den. inspirationen blir inte mindre av det nystartade projektet. skriva hiphophistoria i kollektiv form, med andra intresserade själar är just vad jag behöver just nu när tron på mig själv och det jag gör svänger lika kraftigt som den där hängbron i england, eller gud vet var, som svängde tills den inte fanns mer. nej ta mig fan, det här kommer gå vägen. alldeles.

jag och ida funderar över vår framtid. en gemensam sådan på antingen folkhögskola eller jorden-runt-resa. jag tänker att jag nog har all den där tiden i världen trots allt och jag tänker att sålänge jag bara får vara med min ida så ordnar det sig. jag kanske till och med lyckas få det där resultatet jag så gärna vill få på högskoleprovet och peut-être kommer jag nå just precis till de där topparna jag anar mellan molnen. lite syrgas och fucking jävlar anamma kanske räcker dit upp, vem vet? iallafall är det med positiva känslor jag den här kvällen slappar framför Top Model som jag önskar vore Lword, med en smått tjock mage som jag tycker är helt ok och med den vackraste kvinnan i världen liggandes halvnaken på mage här bredvid mig, skrivandes svåra ord. Ida du är allt det där som ingen nånsin kunde va. vi ska gifta oss o skaffa ungar, trust me. inget annat skulle vara rätt. så vi packar våra väskor, våra känslor och drömmar och far dit tiden tar oss. love always.