trollet.vi gick ut en liten promenad nu ikväll, sambon och jag. slaskigt och mörkt men hemskt gemytligt. vi mötte en figur som kommer från ett släkte man inte möter så ofta. trollen. det småsprang över spårvagnsrälsen med korta steg och krökt rypp, samtidigt som det drog en blå pastkam genom sitt långa, stripiga och mörka trollhår. näsan och munnen påminde om de bilder man såg i böckerna när man var liten men det var inte alls sådär stort och klumpigt som jag hade föreställt mig.när jag var liten sa alltid min mamma till mig att jag var en bortbyting. hon sa det på ett sätt som fick mig att verkligen tro att det var sant. dagen jag föddes tog min trollmor med mig till människornas BB, där hon med slug trolldom lyckades byta ut det riktiga och vackra lilla människobarnet anna, mot sitt eget tjocka och rufsiga lilla knyte. det växte sig större och blev till MIG. mamma brukade lägga till att hon nog var ganska nöjd ändå, att hon hade fått en trollunge, för annars hade hon ju inte haft just MIG. vi åkte en dag till de där stora grottorna i närheten av vårt sommarställe och jag trodde verkligen att dagen var kommen då jag skulle få möta DE MINA. det skedde dock inte och jag har sen dess slutat fundera över det där med troll.men så mötte jag det idag ändå. det lilla trollet med krökt rygg och snabba små steg över rälsen. det var nog en han, iallafall om troll-hanar ser ut ungefär litegrann som människo-hanar. han såg så himla snäll och underlig ut och jag tänker litegrann att jag hellre tillhör hans släkte än det som adam alsing anses vara del av. eller fredrik reinfeldt. eller mikael persbrandt. eller nån annan otäck människo-hane.nätack. länge leve trollen.