Jag ligger i sängen idag.

Kaksmulor mellan brösten.

Allt inom räckhåll.

Inget inom räckhåll.

Ritade en teckning.

Blev inte alls nöjd.

Sjönk ihop.

Ner i sängen.

In under täcket. 

Hundarna krafsade.

Jag gnydde.

Den svarta la sig på mitt ansikte.

Den bruna gick och la sig i sin korg.

Mina pelargoner står på tå och kikar in genom balkongdörren.

Knackar på rutan.

Vill väl in.

Eller att jag ska komma ut till dom.

Jag orkar inte. Tänker jag.

Dom tröttnar. 

Jämför blad. 

Skryter om blommor som är större och vackrare.

Sitter i skolan.
En tant pratar avel.
Jag hör vad hon säger men fattar inte.
Kunde inte vara mindre intresserad heller.

I söndags blev jag kattbiten.
Fick åka till akuten.
Nu äter jag penicillin.
Tycker det smakar lite gott.

Jag ska börja jobba heltid.
Få månadslön.
Bli sambo och bo i Stockholm.
Trivs med tanken.

Igår handlade jag strikt veganskt.
Det kändes som en seger.
Tanten pratar om djur och avel som handlade det om byggmaterial.
En sån värld vill jag inte bidra till.

Det satt en svart liten kaja på en ledning ovanför slakteribyggnaden. Den flaxade med sina vingar. Putsade sina fjädrar. Sket ner på taket. Jag tittade länge på den innan vi gick in genom låsta gallergrindar. Det sista jag skymtade innan vi gick in på slakteriet var hur den flög iväg. Den kom med sin sorg och spred den i luften. Den blandades med min och mina medsystrars som var med mig. Vi var klädda i vita skyddskläder. Det luktade starkt av gris och nötdjur. Hade jag kunnat urskilja lukten av rädsla hade jag känt den. Jag fick höra rädslans ljud istället. Råmanden och smällar mot galler. Sen fick jag se den. Först i form av blodstänk på min vita skyddsoverall som stänkte upp på mig när två suggor stacks i halsen och avblodades. Sen i ungtjurarnas och kornas ögon efter att de förgäves stretat emot när de drevs in i skjutboxen. Deras huvuden fixerades av järn. Sen hördes skottet då bulten sköts mot deras pälsklädda pannor. De föll ihop. Sen stjälptes de ner framför mina fötter. Hissades upp i kedjor. Stacks i halsen. Så mycket forsande blod. Genom en lucka i väggen intill såg jag krokar som med maskiners kraft slet av djurens hudar från baken och ända till huvudet. Såg hur en ung kille skar av öronen och då vände jag bort blicken. Sen var det dags att åka. Vi satte oss i bussen. Hela tiden hördes smällar från bultpistolen. Nu är vi på väg därifrån. På vägen mötte bussen en djurtransport. Snart ska vi äta lunch. Lukten från djuren sitter kvar i våra kläder. Äta lunch. Några av oss kommer tugga i oss kött. Jag önskar att jag också hade vingar.

Jag går omkring med ett ljus i mitt sinne. Inte en liten fladdrande låga som närsomhelst kan blåsas ut. Nej en fet jävla strålkastare med ordentlig el inkopplad och reservel i all oändlighet om blixten skulle slå ner nånstans i närheten. Jag bländas inte för jag bär värsta sjyssta brillorna och går med huvudet så högt upp det går att komma. Det skulle kunna misstas för en tripp på de smarrigaste piller en kan tänka sig men icke. Det är våren och livet och kärleken och vännerna och skolan och jobbet och studieuppehållet och flytten till stockholm och musiiken jag lyssnar på och joggingturen imorse och sexet och glassen jag äter och barnen som fötts och de barn som födas skall och den återkomna längtan efter att bli gravid och jesus och hans mostrar. En annan skulle kanske säga att jag är lycklig och satan i gatan jag är nog beredd att hålla med.