vi pratade om övergivenheten. det var Hon som tog upp det. känslan av den. rädslan för den. varför det har blivit så inuti mig. vad som egentligen hände. jag kommer att tänka på det jag skrev, om mamman, om barnen, om valen. jag kom att tänka på barnet i mig. igen. alltid kommer hon tillbaka till mig.

jag bankar in utantillkunskaper i huvudet och verkar inte tröttna. en vändning. som en volt. eller en klöveräng. behovet måste tillfredsställas direkt. NU NU NU! vi pratade om det också. att jag borde sluta fly ifrån det som är hemskt. hantera ångesten. Hon är klok.

flickorna i badkaret. i skummet. valen som simmar övergiven, ensam, långt ner i djupet. det finns alltid kopplingar mellan mina sagor och mina känslor. mina erfarenheter. Hon sa att det var bra att jag kunde skriva om det. ge utlopp. jag sa att jag blockeras av min ångest. Hon verkade inte helt förstå. 

jag sa att jag ville ha tryggheten i relationen. Hon sa att rädsla är en dålig grund att bygga en relation på. jag höll med. jag håller med. Hon är klok. men jag blir så lätt dum igen när jag blir ensam. 

i havet simmar valen i mitt hjärta simmar du eller om du hade skrivit dagbok alla de där dagarna. jag ska fortsätta skriva.