En klok kvinna sa till mig att när jag anklagar och slår ner på mig själv, misshandlar jag det lilla barnet i mig. Den lilla femåriga flickan med stora, ljusa drömmar om livet. Att jag inte respekterar hennes vilja. Idag gav jag henne upprättelse. Jag gick till Eriksdalsbadet med A&P. De skulle motionssimma. Jag tyckte det var tråkigt och gick till äventyrsbadet. Barnröster. Vattenljud. Skratt. Ekon. Lukten av klor som slungade mig tillbaka till badhuset i barndomens Linköping. Tillsammans med en massa ungar och en och annan halventusiastisk förälder trädde jag in i just den lilla femåriga flickans state of mind. Jag åkte vattenrutchkana. Jag simmade ut i utomhusbassängen. Kyla och mörker och varmt vatten. Ångande andning. Stjärnhimmel. Inne igen hittade jag en sån där strömvirvelkanal. Vattenfall och vågor. Så till den kloka kvinnan vill jag säga att jag gav tillbaka respekten till mitt inre barn idag. Tack för påminnelsen.