Jag tænkte kvællen behøvde ett inlægg hær på tricket. Mycket har hænt, inte minst i min hjærna. Fick antagningsbeskedet igår. Efter så mycket slit och vånda var det læskigt som fan att øppna det. Till min besvikelse kom jag inte in på veterinær. Inte heller lækare. Men på psykolog! I Uppsala. Skønt att slippa flytta. Nice att børja plugga. Bli ræknad med, del i ett sammanhang. Framførallt få lite mental, intellektuell stimulans. Det har varit torka i skallen længe nog nu. Sjyssta førelæsningar, smarta seminarier, snygga classmates. Akkurat vad eg trenger no. Så om någon har problem i framtiden ær det mig ni må vænda er till. Två damer sade ikvæll att psykolog kommer passa mig utmærkt før att jag ær en så mjuk och førstående mænniska. Det ni. Eg koser meg.

Igår och imorse var det dock storm i hjærtat mitt. Otryggheten væxte, jag kunde inte ta vægen nånstans och alla de som jag behøver i tunga stunder var alltfør långt bort. Telefoner ger mig avsmak. Snælla ord ger mig mersmak. Ilska væxte. Tårar rann. Men jag tog mig samman. Tænkte ett steg længre. Jag kan nog klara mig hær en stund till. Och Reiseters-folket ær guld.