Så var jag tillbaka. Tiden ligger som ett slaskigt spår bakom min rygg och jag kittlas vid tanken på allt som var då och allt som är nu. Bor hemma i älskade Brokind i några veckor. Finner lugn och trygghet i småfåglar och frusen mark, joggar ifatt mina tankar och bakar citronpaj till mamma. Franskan ligger vid mina fötter och jag behärskar förmågan att ta den an. Betygen ska höjas, jag kommer att lyckas, våren är på väg och jag ska bli lycklig. Uppsala ruvar på vårkänslor, jag anar en tid som ska ge mig mersmak och jag ser skönheten i de människor jag snart ska få möta.

Ikväll ska vi på bio, mamma, pappa och jag. Den gamla biografen i Bestorp visar Benjamin Button och jag ser verkligen fram emot att få se den. Biomörker och flimrande filmduk, och jag ska nog köpa choklad. Sedan sen kvällspromenad med de lurviga djuren och skön nattsömn i en riktig säng. Vem kunde kräva nåt mer?