Jag traffade en kvinna som bestamde sig for att hitchhika runt hela USA nar hon var arton ar for att hon var trott pa pressen stressen hetsen i London. Hon kopte en karta och prickade ut stora naturomraden hon ville till och tog en stat i taget. I tva ar holl hon pa, tills hon en dag hittade en stuga i Alaska i en liten by som lever enkelt av naturens resurser, och flyttade dit. Nu bor hon dar med sin kvinna och tva siberian huskies. Nar hon inte ar pa tundran och gudiar amerikanska isbjorsnturister. Och mig. Hon gav mig lite nya energi och aventyrslusta. Men jag tror nog jag gar for stader, klubbar och civilisation istallet for naturen. Mina tankar far lite for stort utrymme att gnaga pa min benstomme nar tystnaden blir for tung och isbjornar i all sin ara, men om jag vill at den dar gnistan i mig maste jag nog traffa verkliga manniskor istallet for alla hjarnspoken. Och herregud, det finns sa manga manniskor att traffa. Sa manga platser att se. Sa mycket nytt som kommer sla det gamla med hastlangder.

Ja ni. Det har varit en omtumlande vecka.

Nu ska jag borsta tanderna.