Jag var i vårt smutsiga korridorskök och gick min dagliga raid i grannarnas skåp på jakt efter gömda skatter. Vad hittar jag då om inte en burk Nutella i dutchie's skåp. Eller nä, inte riktig Nutella, utan nån billig kopia från öst men iallafall chokladklet på burk. Med en halväcklad men lite nyfiken min öppnade jag burken och luktade på dess innehåll. Och då, mina vänner, hände något omskakande i min hjärna. Jag sögs tillbaka till Bergamo/Italien 1990, då jag och familjen var på tripp dit. Som vanligt fanns det inget helyllesvenskt medwurstigt till frukost. Men Nutella fanns. Och vitt bröd. I massor. Så det fick man äta. Och så var jag barn och minst i familjen och såg upp till min syster Ellen och ville va precis som hon. Så trots att jag nästan spydde så proppade jag både mun och fickor fulla av skiten och låtsades att det var det godaste i hela hela världen. YUK!

Ett annat exempel på dyrkande försköning av äckelpäckelmat på grund av systern är de där jävla Pop Tart's. Vet ni? Ljust frasigt kexaktigt fyrkantigt fyllt med sylt eller choklad eller annan skit, täckt med glasyr och strössel, som man stoppar i rosteapparaten och äter kokhett. TILL FRUKOST! Förstår ni vad hemskt?! Och det var ju heligt när moster Maria skickade paket från staterna så det var bara att tacka ch ta emot. Och Ellen älskade Pop fucking Tart's så då var jag också tvungen att fake-älska det och därför var det typ det enda som skickades. Typ iallafall.

Nu luktar det för övrigt burk-kattmat i hela rummet för Moses har fått present av Ellinor. Tack för det!