Så längesen nu. Bäst att jag skriver av mig i cyberrymden så att jag hinner lämna tillräckligt många avtryck innan jag försvinner. Hemma i Göteborg är vi nu efter några fina snälla dagar med min älskade knäppa familj i Brokind. Jag stoppar in några kort så att alla kan se hur vi njöt.

Idag började jag jobba heltid och jag tänker att "nu är jag en riktig knegare". Detta tillstånd bör, om inget oväntat tar ifrån mig förmågan att arbeta, hålla i sig tills den tidiga mitten av augusti då jag planerar att bli studerande igen. Fast på låg men slitig nivå in the name of Komvux. Eller jag kanske ska säga den kommunala vuxenutbildningen som ska lyfta mig till högre höjder och veterinärutbildningen i Uppsala. Dear God, will you make my dream come true?

Då min energi inte ens räckte till en liten promenad sitter jag nu degig och svällande framför tvn i väntan på hon den jag älskar till fördärvet. Alltid denna kärlek i mitt hjärta. Den är varm och skön och mjuk. Alltid ska den finnas där.

Jag skulle vilja skriva större ord som gjorde att alla kunde förstå hur jag känner i hjärtat. Men allt jag kan säga är att jag är mer kär än nånsin.

Jag ger er hä några bilder utan inbördes ordning från helgen i hemmet.