Jag har fått en ny telefon som är lila och har en massa funktioner. Även jag smickrades av 3-försäljaren som tillslut lyckades pracka på mig åbäket. Men jag gillar den.

Jag känner för att resa. Gå upp i ottan, släpa med sig en massa tunga grejer till flygplatsen och flyga ut i världen. Jag skulle kunna tänka mig USA eller Kina. Har alltid fascinerats av galenskap, så det skulle passa. Men först skola, just det, hade nästan glömt. Off I go. Till Komvux my sweetest love.

s PUSS

Såhär är det att inte ha internet. Jag tänker ut hundra saker jag vill skriva, upprörs över tusen happenings i världen, förargas över gubbar hit och gubbar dit och så när jag väl släpar mig iväg till biblioteket, i första hand för att studera vilket verkar vara det enda jag gör nuförtiden, så är mitt huvud alldeles tömt. Eller nej jag har inte tömt det, det har snarare imploderat av för högt tryck och lagt ner.

     Wtf. Igår kände jag mig störd. Jag tyckte allt var fruktansvärt tråkigt och tänkte att det var hemskt att jag var född till människa och inte typ bakterie. Hur ofta bekymrar sig bakterier över någonting? Visst är de kanske känslolösa och primitiva men jag tror fan inte att de saknar vare sig känslor eller intellekt. Nä, hellre enkel än splittrad.

     Jag har dock en snäll fru och två hundar som vill mig väl. Det kanske inte en bakterie skulle ha. Jag får väl nöja mig.

     För övrigt vill jag flytta till Uppsala efter jul eftersom Ida kanske kommer in på the university redan nästa termin. Men nej nej, underbara Uppsala tog snabbt den tanken ur huvudet på mig då jag inte får läsa Komvux där. Up my ass! Vill ni se mig sitta en hel termin och våndas över några jävla slutprov i tre fucking svåra ämnen samtidigt, eller vill ni att jag ska bo hundra tusen mil ifrån min fru? Va Uppsala, va??!! Vi har ju en son for christ's sake. Ge mig en paus.

     Huvudet är inte helt tomt märker jag. Däremor tiden snart. Have to go!

Det har hänt nu, dom jävlarna får betala
med sin frihet, de får sitta fyra år de totala
Är dom galna? Nej dom är friska helt normala
Feta plånböcker och pappor, dom är alla likadana
Haha där fick ni! Skrattar bäst som skrattar sist!
För här sitter vi och firar segern, känns det trist?
Att vara liten rädd o hjälplös? Haha visst!
Svea hovrätt tack och lov, ni gav oss rättvisa tillsist
Och ni kan köpa era hjältar, dom kan säkert ge er tips
Dom vet säkert hur man knyter sig en snara av sin slips
Nej förlåt dom har dom tagit. Var ska ni gömma er?
När HD nekar erat fall då kommer ingen döma mer
Men vad var Stureplan mot era nya liv på anstalt?
Ja vad var Stureplan mot en rastgård byggd av asfalt?
Och jag tänkte på en sak, det med förnedringssex
Det blir nog mycket nu när ni blir gänghoror på fängelset!

Det är mycket nu. Kemiprov. Feberkänsla. Torra fingrar. Matilda-reunion. Plugga inte leva. Leva. Plugga. Valpen. Kärestan. Idol. Isolering. Mat. Soptippen. Pick-up. Gå i skog. Springa i skog. Petra-hemma-i-stan-glädje. Irritation. Presenter. 10 månader. Hösten. Kylan. Duntäcken. Jobbig kåthet. Frysa. Brasan. Ödlor. Jord. Amen.

Det är mitt liv and I love it!  

Jag hörde på radion att musiktidningen KUK har utsett världens bästa låt. Bara där kunde man ju gråta blod. De har tydligen tagit hjälp utav de mest framstående i musikbranschen idag för att genomföra detta kulturmord och jag är INTE förvånad av resultatet. MÄN MÄN MÄN MÄN MÄN MÄN MÄN!! Tydligen hade Leonard Cohens Hallelujah vunnit detta hedersvärda förstapris vilket jag kan tycka är försvarsbart. Men sen, fortsättningsvis endast gubbar. Beatles, Rolling Stones, David Bowie. Fler kandidater avslöjade inte fucking Sanna Bråding men man ser ju mönstret. Jävla kuk-fascister!

Vi är i Bullarebygden hos svärföräldrarna och jag är trött. Vi reste hela dagen igår fastän att vi inte skulle färdas så långt. Genom Smålands hillbilliebygder rullade vi fram, förundrade över hur underliga människor i Sveriges utkanter är. Just Småland alltså, det är något alldeles visst just där.

Vi stannade en stund i Götet och det var med blandade känslor. Jag vet inte om jag längtar tillbaka eller om det kanske är helt tvärtom. Iallafall känns det konstigt att ett liv fortsätter på en plats när man själv har försvunnit därifrån. Att folk fortsätter gå till jobbet, leva vardag, leva helg. Allt i den vanliga takten, utan avbrott. Det var fint att träffa Katarina och höra om polisintervjuerna. Skumt det där alltså att de provocerar och försöker få en ur balans. Men det är klart, är det polis man vill bli så.

Jag skulle kunna vara mer ambitiös vad gäller skolan. Jag borde vara det eftersom jag verkligen verkligen vill det här. Eller?

Det är inte alls kul. Dumma dumma fula människor som får mig att inte alls gilla att va i Linköping längre. Den här gången var det som alla gånger en MAN som fick mig att sjunka. HAN stod utanför gamla Blue fucking Ribbon och var fet och äcklig och ful och dum och full och ot´revlig och som ALLTID var den jäveln en NAZI! Elaka saker kom ut ur HANS mun och jag lackade som vanligt. Dumma fulla konversation och ilska och en känsla av att inte alls ha gjort nånting bättre när man går därifrån. Fuck you asshole som förstörde min och Idas kväll i lördags. FUCK YOU!

Dock är inte alla män av ondo. Min far till exempel. Han kom just hem och var helt svullen i ansiktet. Han har blivit stungen av en massa ilskna bin. Vem vet, de hade kanske också mött en fet nazist. I alla fall så liknar Gunnar min far nu mer Homer Simpson. Stackars honom.

Nu ska studierna tas itu med. So long my friends.

Jag och Ida har gått en kärleksparad genom Linköping. Gata upp och gata ner, hand i hand, i takt med schlagermusiken och bögar, flator och transors klapprande steg mot asfalten. Vid Ebbas blommor kom floristen ut och slängde rosor på oss. Vackra vackra man! På storgatan var det några avskum aom hånfullt gjorde narr av tåget och på Borggårn hölls fina fina tal. Ikväll är det partaj på klubb Joy vilket ska bli underhållande.

Jag gillar lite Linköping.