Det svänger nedåt och jag antecknar. Sätter det jag känner i relation till mina hormoner. Sätter det jag tänker i en vas och ser hur det slokar. Sväljer mitt kaffe. Gråter en skvätt.
Det är sensommarvärme i Uppsala. Vackert väder. Fula Uppsala. Dessa dagar när det enda jag vill är att slå in mig själv i ett paket, med vackert papper och krusiga snören, och skicka iväg mig. Till takåsar i Berlin. Eller till trädtoppar bland de mina. Kråkorna. Kajorna. Sorgfåglar.

Det går över. Kära lilla vän, det vet du ju!