Ett surrande brummande mumlande i huvudet. Som viskningar. Från alla miljöer, alla dagar, alla människor. Kommer och går. Kom. Gå. Jag stannar. Jag tänker på vänner som valde att gå och vänner som valde att komma. På att jag själv har plockat upp en massa prylar jag tappat, slarvat, glömt bort. Jag känner mig stark och lugn och beredd att fortsätta leva nu.