Direktlänk till inlägg 24 februari 2012
Jag är för trött för det här.
Mina ögon spretar och vindar och faller ihop.
Inte så mycket av föreläsarens ord går in i mitt medvetande.
Och så fick jag ett fint mail från min vän på andra sidan jorden om svårigheter. Han frågade om jag har det svårt. Jag scannar mitt medvetande, plockar upp att jo svårt är nog rätt ord. Jag säger som Gzim, pojken i dokumentären, "Det är svårt Knutte. Det är hemskt svårt." Jag blev rörd, inte bara till tårar, utan till hulkande gråt. Där satt jag i min soffa och tyckte livet var svårt, med tanke på bakfylla, skolångest, livets alla kval och snöslasket. Och så såg jag honom, Gzim, elva år gammal vid sitt sönderbombade hus sätta dom där orden på det. Svårt. Kallt. (Alla som kan se filmen Gzim Rewind, gör det, den finns nog på svt play.)
Så stolpar jag upp alla svårigheter jag bär på, minnen av bombade hus och massakrar bevittnade av mina femåriga barnaögon, lyser med sin frånvaro. Och ändå detta sorgmod. Aldrig har väl uttrycket att ta sig i kragen känts mer nära. Jag har pappas blåa, stickade tröja, med stor krage på mig. Den mamma stickade i kärleksgåva till honom. Drar i kragen, försöker få upp mig själv, daskar till mig själv på kinden och vaknar till lite.
Jo visst är det svårt.
När man är trött.
Och otrygg.
Kall.
Jag vet det och säkert alla Gzimar runt om i världen också.
Man får skaffa sig lite perspektiv helt enkelt.
Den svarta skärmen. Tangentbordet. Tystnaden. Spelar lite ukulele. Diskar lite disk. Lägger mig på sängen och luktar på hunden. Fågelkvitter. Framtidsdrömmar. Förväntan. Den svarta skärmen. Tangentbordet. Tystnaden. Kollar bilder i mobile...
Köksfönster. Kaffekopp. Hunden under bordet. Nyduschad. Huvudvärk. Måste klippa klor. Måste diska disken. Skicka några mail. En oansenlig dag. Men trygg. Den röda radion. Rösterna som talar. Polisrapporter. Gärningsman. Folk som lämnar blommo...
Det är inte nu det händer Inga vindar vänder Än är allting uppochner Det är bara oss vi ser Bränner ut oss på kontoren När vi avvisar personer Som vi inte vill ska bo här För vi bor här Ja vi bor här Och vi vill inte dela det Det som är v...
Sitter i ett väntrum på en privat vårdcentral och äcklas. För det första kallas väntrummet för lounge. Sen resten. De stora vitsvulstiga tyg- och ståltrådslampskärmarma i taket. Stora fyrkantiga fakeskinnmöbler som får det att lukta kemiskt. Pär...
Jag vill ta tillfället i akt o diskutera flyktingpolitiken Alla brotten mot asylrätten alla korrupta gränspoliser Alla tårgasröda ögon alla de fasansfulla skriken Alla överfulla båtar alla drunkningsliken Bilder på barn som spolats upp på land o ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 | |||||
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
|||
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
|||
20 |
21 |
22 |
23 |
24 | 25 |
26 |
|||
27 |
28 |
29 |
|||||||
|