Det har slitna träväggar och gamla fönster med hakar. En vägg i mitt rum är snedtak och det finns en symaskin i källaren. Jag är huslig och lappar byxor. Lagar utsökt mat och ser på kultfilm. Slås av att nedstämdheten har flutit bort och att jag har lämnat de negativa tankarna bakom mig. De är nog kvar i Uppsala. Eller förmultnade i jorden. På gatan bor det barn. Jag stannar och pratar och frågar om namn. Knyter an till människor som gör mig gott och upplever samma känslor som barndomen gav mig ihop med min äldsta vän. Åker spårvagn åt fel håll men kommer alltid hem tillslut. Satt i Nordstan och åt godis. Såg en man med stort brunt hår och kritvitt skägg. Snön är vit och solen stark och det finns hopp om fina tider. Tjugohundratio ger fingret åt förra året och jag är stark som en björn. Räds icke sömnlösa nätter och trivs med mitt sällskap.