Så hände det som inte får hända. Mamma ringer mig när jag sitter och fikar med A och M och säger att Moses är borta. Försvunnen. Förrymd. Förlorad.

Hjärtat snörpte ihop sig i bröstet på mig. Det flimrade för mina ögon, det darrade i mina knän. Min son, min älskade hund. Och vi som skulle åka till Norge imorrn. Jag ursäktade mig och sprang till bilen. Ringde polisen. Ringde Moses andra mamma. Oron växte sig större och jag såg framför mig 70-vägarna. Moses som är så liten, så svår att se.

Väl ute i Brokind började sökandet. Jag ropade för allt vad mina lungor tillät. Jag visslade och lockade. Tog med mig grannens hundar och gick hundra varv runt i samhället. Frågade Brokinds-borna om någon av dem hade sett en liten brun hund nånstans. Ingen kunde minnas något sådant. Timmarna gick. Känslorna växlade mellan oro och ilska och jag svor till Gud att jag skulle låta hundjäveln veta att han lever om han kom hem levande. Ställde så småningom in mig på att Norge-resan skulle vara tvungen att skjutas fram. Ringde runt till alla och berättade om det hemska. Efter sex timmar gav jag mig återigen ut med bilen. Rullade med nedvevade rutor, ropade, frågade kvällssena hundpromenerare. Spåren lyste tomma. Ingen liten hund. Hoppet sinade. Mamma ringde moster och morbror som kom för att hjälpa till med en sista sökrunda. Jag rattade håglöst hemåt. Hjärtat utslitet. Sorgen intog varje skrymsle i min kropp.

Så när jag svänger in framför huset kommer mamma ut med något litet brunt i famnen. Jag kände direkt igen hans stora öron. Såg hans längtande blick. Jag slängde mig ut ur bilen innan jag hunnit stanna. Vi smälte samman i en förtvivlad kram, han gnällandes jag ojandes. Lilla fina dumma hund, var har du varit?

Då säger modern min med skamsen stämma, "Han var instängd i vedbon..." I SEX JÄVLA TIMMAR har Mosebarnet suttit i mörkret. Väntat. Hoppats. Lyssnat till mina förtvivlade rop. Om mitt hopp sinade efter alla timmar kan jag ju bara ana hur tankarna såg ut i hans lilla huvud. Han gnällde i säkert en halvtimme i min famn efter återföreningen.

Älskade lilla trogna jävla hund. Aldrig mer ska jag tänka att jag ska göra slarvsylta av dig. Nu ska vi sova gott och åka till Norge tidigt imorgon bitti.

 

Lotta "Lena"

17 juni 2009 23:03

Nästan som snickarboa för lilla Moses...stackars er! Bra att ni fann varandra igen :) Ha det sköj i Nörje döh!
/Lotta R

 

ellen

20 juni 2009 15:21

Hundjäveln får väl lära sig att göra sin röst hörd. Meshund!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den svarta skärmen. Tangentbordet. Tystnaden. Spelar lite ukulele. Diskar lite disk. Lägger mig på sängen och luktar på hunden. Fågelkvitter. Framtidsdrömmar. Förväntan. Den svarta skärmen. Tangentbordet. Tystnaden. Kollar bilder i mobile...

Köksfönster. Kaffekopp. Hunden under bordet. Nyduschad. Huvudvärk. Måste klippa klor. Måste diska disken. Skicka några mail. En oansenlig dag. Men trygg. Den röda radion. Rösterna som talar. Polisrapporter. Gärningsman. Folk som lämnar blommo...

Det är inte nu det händer Inga vindar vänder Än är allting uppochner Det är bara oss vi ser Bränner ut oss på kontoren När vi avvisar personer Som vi inte vill ska bo här För vi bor här Ja vi bor här Och vi vill inte dela det Det som är v...

Sitter i ett väntrum på en privat vårdcentral och äcklas. För det första kallas väntrummet för lounge. Sen resten. De stora vitsvulstiga tyg- och ståltrådslampskärmarma i taket. Stora fyrkantiga fakeskinnmöbler som får det att lukta kemiskt. Pär...

Jag vill ta tillfället i akt o diskutera flyktingpolitiken Alla brotten mot asylrätten alla korrupta gränspoliser Alla tårgasröda ögon alla de fasansfulla skriken Alla överfulla båtar alla drunkningsliken Bilder på barn som spolats upp på land o ...